Denna vecka finns två speciellt jobbiga dagar. Torsdag samt fredag. Det är prov samt redovisningar, vilket jag inte riktigt är insatt i ännu. Jag försöker dock anstränga mig! Imorgon kommer i alla fall Petter, och det ska bli mys. Det var längesedan!

Nej, nu ska jag inte skriva mer. Fokusera!

Att fly fungerar inte, man blir alltid tvungen att återvända.
Man måste bearbeta det man lämnat bakom sig, och kunna gå vidare.
Jag är helt splittrad, tillbaka till noll.

Det brukar kallas ödet när något som kan tyckas förutbestämt händer. Fast vem vore det då som bestämt detta? Betyder detta att alla som tror på ödet, även tror på högre krafter av något slag? Det tåls att tänka på, även fast det är oväsentligt. Själv tror jag att allt som händer gör det av en slump. Det finns inte saker som är menat att ske, men de gör det i alla fall. Varför vet jag inte, men det är väl ett av livets gåtor precis som så mycket annat. Ingen kan någonsin veta, ingenting. Man kan bara tro, och då menar jag inte på ett religiöst sätt, utan att världen kanske bara är en illusion och att man som människa ser exakt vad man vill se, medan andra ser något helt annat. Så verkar det också vara på många människor, även fast man kanske har samma syn på färger och det yttre. Det är i alla fall så jag tänker, det är vad jag tror och tvingar ingen att ha samma tankar som mig. Även jag själv sitter just nu och har en debatt mellan mig själv och min hjärna. Som sagt, jag vet inte.

Orden, de har sådan betydelse. En bokstav felstavad eller feluttalad kan ge det en helt ny betydelse. Ett ord som ska vara varmt och omtänksamt kan genom detta bli något förnedrande. Det kan bli så fel, man måste verkligen tänka sig för och välja de rätta orden. De är av stor betydelse på så många olika sätt. Man kan välja få ord som är rika på uttryck, medan man kan skriva en hel lista med ord som kanske inte alls får någon som helst känsla bakom sig. Man ska därför inte fastna i detta med längd på uppsatser, utan lära sig att se innehållet. Det rikaste innehållet vinner över den längsta texten, är det inte så? Fast visserligen måste strukturen finnas, så även den röda tråden. Allt det som tyder på en bra uppsats, fast huruvida något är bra skrivet tycker jag inte alls att någon annan än författaren själv kan bedöma. Det är bara denna som vet om historien, och om det är en bra sådan kommer även texten bli bättre. Det gäller att sälja och få med folket innan det tröttnar, annars kan man lika gärna ge upp, fast det är inte något jag uppmanar till.

Varför måste jag plåga mig själv så som jag gör?
Ständigt förlita mig på mitt hjärta, och ignorera vad min hjärna ser så klart.
Fortsätta hoppas fastän det för längesedan var över.
Jag skall sluta ge med mig, och stänga in mitt hjärta i en bur.
Där kan det gott sitta tills det får lite vett i sig.

Eftersom det visat sig att man har fri tillgång till internet här sålänge man har egen dator, vilket jag har då jag var tvungen att skriva det allra sista av medicin-provet på arlanda (inte för att det blev särskilt bra, men i alla fall något bättre än innan), har jag tänkt att en uppdatering här vore på sin plats.

I torsdags förmiddag anlände vi på flygplatsen i Natal efter en resa på ca 13 h. Den var något skakig, men sova lyckades jag i alla fall göra (turligt var väl det, för tänk hur lång den skulle kännas annars). Hur som helst åkte vi sedan buss till hotellet och spenderade delvis dagen med att bryta upp moders väska (vi fick tillkalla hjälp, och när den väl kom gick det ganska snabbt) då hon lyckades låsa den utan att ha tillgång till den kod som krävdes för att öppna den igen, och delvis med att undersöka stället vi hamnat på. Ponta Negra, beläget vid kusten och känt för sina fina stränder. Det är dock inte många som pratar engelska här, men vi har väl klarat oss hyfsat bra ändå.

Nu orkar jag inte gå in direkt på vad vi gjort varenda dag, men lite kort sagt har vi ätit, varit på marknad, solat, badat och ätit lite mer. Till sängs har vi gått ganska tidigt, runt 10 på kvällen, men då ska man tänka på att det är minus 4 h jämfört med kalla Sverige. En del läxläsning har det väl också blivit, även fast den har varit kortare än den borde.

Idag åkte vi buggy ute på sanddynor och det gick allt undan. Man skulle kunna jämföra det med berg- och dahlbanan, fast med en riktig bil. Vissa stunder var det lite smått läskigt, då man körde nära djupa fall. Motorstopp lyckades vi också få, men tillslut fick man igång bilen igen så att vi kunde åka vidare. Det var hur som helst ett äventyr jag inte skulle vilja missa. Efteråt åkte vi direkt till en salong och gjorde brasiliansk vaxning. Det var inte så hemskt farligt, men smärtfritt kan jag ju inte påstå att det var. Det var i alla fall betydligt billigare än i Sverige, med 124 kr/person och då även vaxning av armhålan.

Tomt och tyst.