Igår började jag på Huddingegymnasiet (som man så fint kallar det, även fast jag tycker Huddinge gymnasium låter bättre). Jag trivs bra med lärarna, men jag tror att jag ångrat mitt val. Jag vet inte om jag orkar vara social och slå min väg in i en grupp som känt varandra sedan en termin och redan slagits om sin plats i klassen. Nej, jag hade önskat att de skulle ta emot mig, som jag kommer ihåg att vi (tjejer i alla fall) tog emot Hilda i sexan. Att de kom till mig, och jag kände mig välkommen på en gång. Jag menar inte att de är taskiga, jag tycker bara att det är för mycket grupperingar och det verkar vara ganska mycket krav och "ska vara" i klassen. Någon udda skulle nog inte överleva. (Usch, tänk om någon läser detta av dem nu.) Fast ändå jag säger inte att detta är sant, för jag känner dem inte ännu. Det är bara så det verkar. Jag saknar verkligen min klass i Tullinge, där alla redan vet vem jag är och jag kan vara mig själv. Kommer jag någonsin kunna vara det i min nya klass? Kommer jag ständigt behöva leva upp till särskilda krav, och låtsas vara någon annan för att överleva? Eller ska jag ta en ny roll och endast umgås med kanske två personer (det finns alltså två-fyra som är jättesnälla. Två av dem som jag umgåtts med). Jag vet inte om jag klarar av den rollen, det är inte jag.

Imorgon har jag i alla fall nationellt prov i matte. Jag ska alltså sitta i tre timmar, ända tills min hjärna är helt mosig och ändå ska jag lyckas prestera bra. För helt ärligt, om jag inte får MVG i matte känns allting hopplöst (jag vet, jag har för höga krav på mig själv). Det kommer kännas skönt att ha det gjort, men jag hade inte haft något emot att ha det i slutet av terminen (som jag skulle haft i Tullinge), eller i alla fall ha mer tid på mig. Jag skulle vilja förstå en del saker bättre, och har pluggat en hel del idag. Känns inte riktigt som jag lärt mig något förutom några få saker som jag glömt bort, men kunde bra förut. Det är kl 08.00 imorgon, så det är ju ett minus! Ska försöka lägga mig tidigt och hoppas att jag kan somna. Tvivelaktigt, men vila är i alla fall bättre än att vara vaken och anstränga sig. Mitt huvud är dessutom nära till explosion. Det var faktiskt rätt så länge sedan, men sedan har det ju nyss varit lov, och efter det har jag inte ansträngt mig särskilt mycket på varken lektioner eller med läxor. Jag orkar bara inte må dåligt längre. Verkar dock oundvikligt om man vill få bra betyg. Jo, dagens samhälle suger!