Utanför murarna på Svenska skolan
Idag var första dagen vi fick gå utanför murarna på egen hand. Först var vi såklart tvungna att skriva ut oss och dessutom var vi tvungna att ta med oss ID-kort, eftersom man vid behov ska kunna identifiera sig här.

När vi gått ut ur grinden svängde vi höger och gick längst med den gropiga sandvägen. Vi hälsade på majstanten som sitter i hörnet vid slutet av vägen, där man antingen kan välja att gå till vänster och komma till Junction eller till höger. Vägen till Junction har vi redan gått en gång förut tillsammans med boardingen.
   Denna gång svängde vi åt höger, en väg vi aldrig tidigare vandrat.

Att gå här på vägen vid skolan är så annorlunda från hur det är att gå på en väg i Stockholm. För det första finns det knappt någon trottoar. Det som finns är en liten snutt asfalt på ena sidan vägen som är upphöjd från vägen, men som innehåller otaliga gropar och hål, samt en stig i den röda sanden på andra sidan vägen där man också kan gå. Här gäller det att kolla vart man sätter fötterna samtidigt som man måste ha en bra uppsikt över trafiken. De allra flesta bilförare tar ingen som helst hänsyn till de gående, och om man råkar vara i vägen är det mycket troligt att föraren fortsätter köra oavsett om risken för att köra på den gående är mycket stor.
   Vi som än så länge är turister har inte alls särskilt bra koll, vi har stor respekt för trafiken och vågar knappt ta risker. Som kenyan är man van med trafiken och vet när man kan korsa vägen utan att bli påkörd.

Under promenaden försökte jag mig på det här med att säga ”hej”, eller ”jambo” som man säger här, till de jag mötte. Jag fick för det mesta ett glatt ”jambo” tillbaka.
   Det är häpnadsväckande hur trevliga kenyanerna är, inte alls lika dryga som vi svenskar.

(skrivet 28/8 - 09)

Idag hade vi friluftsdag. På förmiddagen spelade jag fotboll, vilket inte alls var särskilt roligt. Det var ganska mycket egospel, och då tappar jag suget rätt rejält.

På eftermiddagen red jag på Karen Riding School. Det var finare hästar än vad jag tänkt mig, inte alls så spinkiga och ovårdade som i mitt huvud, även fast många av dem saknade hull.
   Man kan ju säga att det inte alls kändes som att det var nästan 2 år sedan jag slutade rida, förutom att balansen är värre. Sitsen är ju inte heller sådär super, men det har den väl aldrig varit heller!



Jag tror att ridning ska bli en av de aktiviteter jag håller på med nu en gång i veckan, men jag vet inte riktigt. Har rejält ont i rumpan nu och dessutom är jag trött och har värk i höften och ryggen. Ja, sadlarna var inte alls särskilt bekväma, så jag känner att det kanske inte är det bästa.
   Fast å andra sidan är det väldigt roligt, så jag får se!

Nu är internet segt och det går inte att få upp fler bilder, så detta får räcka. Det kanske kommer en bilduppdatering imorgon!

Idag hade vi aktivitetsdag och jag var lagledare. Det var både holländska barn, svenska barn och vi på gymnasiet. Jag var lagledare för laget "Leopards", som bestod av de holländska barnen Odette, Lina och Mehdi, de svenska barnen Joel och Efraim samt gymnasieeleverna My, Harald och Anna. Vi var bland de sämsta lagen, men hade i alla fall jätteroligt!





   

Under dagen fanns även ansiktsmålning och på eftermiddagen drogs en frivillig fotbollsmatch ingång (vilken jag självklart deltog i).



   







På kvällen blev det lite mys framför brasan och grillning av marshmallow.

Turen till Junction idag var trevlig. Passade på att köpa mig en handduk, några skolsaker samt dricka och chips. Efteråt blev det ett besök på Yaya coffee house där jag tog en double expresso milkshake. Jag kan säga att det inte satt helt fel, men nu i efterhand mår jag lite illa och har ont i magen (hmm, kan det bero på den där torkade frukten?).



Jag ock Kicki är dessutom numera hyfsat bra kompisar med en vakt som jobbar på Junction. James (som han heter) blev i alla fall väldigt glad när han såg oss, tog våra händer och skakade dem frenetiskt (vi hade hälsat och pratat med honom när vi var på Junction med boardingen). Tydligen hade han jobbat här på skolan tidigare, så han har nog inga mörka motiv!

Igår började skolan mer på riktigt, eller nja kanske inte. På schemat stod det svenska, matte och engelska, men det blev mest information. Dessutom höll vi bara på fram till lunchtid.

Efter lunchen åkte vi sedan på en rundtur i Nairobi, där vi fick se lite mer än bara skolområdet, vilket var väldigt roligt!

     

När vi sedan kommit hem satte vi oss med varsin dator (eller brevskrivning) vid poolen och bara tog det lugnt.

Idag hade vi som sagt ledigt från skolan. Detta resulterade i att jag gick upp runt halv 12, åt frukost och sedan begav mig med många andra internatelever till Impala Sportcenter. Jag, Kicki, Louise, André, Tobbe, Anja och Jenny valde att spela squash och eftersom de flesta av oss var nybörjare använde vi oss endast av två banor och turades om med att spela (två på varje bana åt gången).
   Tobbe lärde mig och Kicki reglerna, medan Louise lärde Anja, André och Jenny. Det var verkligen jätteroligt att spela squash och rejält bra träning (även fast jag kanske inte kände mig som värsta proffset). Min vänsterarm är helt slut!

     

Det är verkligen jättebilligt att sporta här i Kenya. Det kostade oss endast 17 SEK vardera att spela i 60 minuter (egentligen 45, vi råkade köra över men slapp betala för det) och då ingick banor och hyrning av racket samt bollar.
   Att gymma kostar ca 30 SEK och det var ett hyfsat fräscht gym (enligt de som var där).

Tennisbanor, basketplan, badmintonplan samt volleybollplan finns på skolan, så om man får ihop ett gäng kan man spela något av det gratis. Racket samt bollar finns att låna av skolan.
   Idag spelade jag tennis för andra gången här, men efter att ha spelat squash blev det verkligen annorlunda. Det gick inte alls särskilt bra helt enkelt!

Om 17 timmar avgår flygplanet från Arlanda. Kompisarna är omkramade, väskorna är färdigpackade och magen pirrar för fullt. Jag är taggad och redo att åka härifrån nu, även fast jag vet att jag kommer sakna mycket här i Sverige.
   Detta blev ett kort inlägg, men det får duga för ikväll.

Nu är det bara 4 dagar kvar och sedan bär det av till Kenya. Nervositeten börjar så smått krypa sig på mig, men jag är allra mest förväntansfull. Däremot fasar jag att jag inte kommer få ihop packningen. Insåg alldeles nyss att det bästa blir att ta sovsäcken i handbagaget, eftersom den annars tar upp halva väska nummer två. Så nu med lite omtänk borde det nog fungera. Har lite kläder kvar att tvätta, något mer att köpa, men annars ska jag försöka få ned allt i väskan nu ikväll.

I övrig har jag haft en mysig dag idag med Jonas. Drack även dos nummer två av dukoralen, så nu är skyddet mot kolera fullständigt. Dessutom har jag hämtat ut inolaxol, den medicin jag antagligen kommer få ta ett tag för att få reda på mina magproblem. Även fast jag hatar att erkänna det (eftersom det är en sådan krånlig medicin), verkar det faktiskt hjälpa.
   Men visst vore det trevligt om det faktiskt blev bra i magen min!