Igår var en trevlig dag med avskeds/födelsedagsfest för mig. Åh, vad jag kommer sakna alla kompisar! Hur som helst var det lite dricka, trevlig musik och mycket prat. Flummigt värre helt klart, precis som det ska vara!

  
 
  
  

Idag var det släktkräftskiva i stil med "hejdå Simone, grattis i förskott!", även det oerhört trevligt. Jag älskar mina syskonbarn och kommer verkligen sakna dem när jag är borta. Jag kommer ändå missa ett helt år av deras uppväxt, de gamla kommer ju ändå förbli som de är.

Idag gjorde jag ett trevligt besök hos Linn E. Efterlängtat, eftersom det var ett tag sedan jag träffade henne. Kort och gott blev det prat och tédrickande samt en tripp in till stan!
   På kvällen tog jag sedan med mig Jonas hem och vi kollade på film. Juno blev det, en film vars soundtrack jag starkt gillar, den är underbar!

...Hur som helst en bra dag!

Idag hade jag tänkt påbörja min packning lite smått. Eller påbörjad kanske den redan var, men tanken var att en väska skulle fyllas. Det har den också, och det är knappt hälften av de kläder jag ska ha med mig. Hur ska jag lyckas med det här? Jag, som är jättedålig på att packa. Som alltid lyckas ha dubbelt så stor och tung väska som alla andra.
   Nej, nu blir det att börja om. Imorgon kanske, för jag tänkte inte vara vaken så mycket längre nu.

Tidigare under dagen var jag och växlade pengar. Nu har jag i min ägo Kenyansk Shilling (KES). Min resa blir mer och mer verklig för mig. Det kommer att hända, hela mitt liv kommer att förändras under ett år. Visst lär studierna vara ganska snarlika, men kulturen, miljön och levnadssättet kommer bli helt annorlunda. Jag kommer att spendera ett år i Kenya, i Nairobi, som visserligen är en internationell stad, men helt annorlunda från det hetsiska Stockholm.
   Jag är peppad!

Nu är det endast 10 dagar kvar innan jag reser till Kenya. Hela veckan har jag planerat in möten med människor, medan hela nästa vecka ser öppen ut. Än så länge i alla fall!

Idag har jag träffat Kristine, som är en tjej från Älvsjö. Hon kommer också studera sitt andra skolår på Svenska Skolan i Nairobi, i samma klass som mig. Vi kommer att ta samma plan ned den 22 augusti kl. 15.00.
   Kristine kom hem till mig runt halv två. Jag var som vanligt ute i sista minuten och joggade ut så fort jag hörde bussen komma, precis lagom tills att Kristine klev av bussen (ja, det är extremt kort väg till busshållsplatsen från mitt hus för de som inte vet). Vi fikade lite kladdkaka och kaffe samt pratade och undrade saker. Det blev en hel del om ämnet "Hur tror du att det kommer att vara?". Ett väldigt roligt och peppande möte!
   Jag tror vi kommer att få det underbart, och nu vet jag i alla fall att det finns minst en person som går att umgås med, även fast jag är helt säker på att det finns många fler. De jag haft kontakt med på facebook verkar vara väldigt trevliga, så vi blir förhoppningsvis ett superbra gäng!

Innan jag träffade Kristine var jag dock på Bredängs vaccinationscentral och tog två sprutor till. Den allra sista sprutan inför resan kommer jag att ta på måndag (hon ville inte ta för många samtidigt). Jag kommer alltså vid avresa ha fullt skydd mot Gula Febern, Tyfoid (bakteriesjukdom orsakad av Salmonella Typhi) , Menigit (hjärnhinneinflammation) och Hepatit A. Dessutom kommer jag att dricka min andra dos Dukoral om ungefär en vecka, och får även fullt skydd mot Kolera.
   Hepatit B har jag visserligen skydd mot, men jag måste ta sista sprutan nere i Kenya ungefär 5 månader från idag.

Dukoralen, som jag fått höra ska vara så äcklig var inte alls särskilt farlig. Om inte annat luktade den himmelskt gott  - Hallon!
   Visst hade den även en hallonsmak, men den var lite småblandad med bikarbonatet och vaccinet, så smaken var väl ungefär som Samarin (fast utan den smöriga konsistensen och istället med hallonsmak - enligt mig godare).  Nej, det jobbiga var nog att fasta. Man skulle inte ens få dricka vatten, men jag härdade min törst. Kom dock på mig själv flera gånger med att vilja ta mig ett glas kall dricka.
   Nu låter det visserligen som jag var tvungen att fasta hela dagen, men det rörde sig bara om två timmar. Men visst blir man väl ändå mer sugen på att ta sig en matbit eller dricka ett glas dricka när man är tvungen att fasta? Speciellt när man vet att klubban man fått vid vaccinationen väntar på en (på tal om det glömdes den bort och väntar än, så den får glädja mina smaklökar imorgon).

Nu har jag än en gång lyckas hålla mig vaken längre än vad jag borde. Även fast jag bestämt sade till mig själv "Ikväll ska du inte lägga dig alltför sent".
   Ändock sitter jag här - fast i bloggläsande (http://salomonikenya.blogspot.com/)  och nu även eget skrivande! I kenya planerar jag dock terapi mot elektronikens under. Man kan inte slösa på energin såsom man gör här i Sverige, och om man har alltför mycket igång blir det strömavbrott. Det bästa vore kanske att lämna datorn hemma, men nej den är nog väldigt bra att ha - om inte för skolpluggandet i alla fall för att hålla sig själv och andra uppdaterade!

Idag kom Nina (min förra lärare) och hennes son Matteo hit. Vi åkte och mötte upp Pillan, Wille, Nelli, pappa och Ann vid personnebadet. Tanken var att syster också skulle vara där, men seg som hon är kom hon dit efter oss och tog även med sig sina kompisar Cissi och Mickis. Vad vi förstod innan vi åkte hemifrån var att det endast skulle vara Pillan, syster och barnen, men det blev en stor skara. Ja, som sagt!
   Mysigt hade vi det i alla fall. Pratade, fikade och umgicks helt enkelt!

På kvällen bar det sedan av till Nettan. Jag, moder och Mossberg gick dit och åt mat och umgicks! Innan maten tog vi oss faktiskt en promenad till Fruängen också. Då kände jag mig rejält duktig!

Nu är det endast 2 veckor kvar till jag åker till Kenya. Yees, nästnästa lördag bär det av till Arlanda. Sedan Amsterdam och slutligen Nairobi! Jag längtar verkligen, men önskar så att väskorna kunde packa sig själva!

Idag var jag med mina systrar, Philip (systerson) och moder till Sundby Gård. Vi solade, pratade och badade. Det var mysigt!

Nu sitter jag och lyssnar på musik och tänker på att packa inför Kenya (började lite smått, men ah.. Gick väl mindre bra). Imorgon kommer jag vara ensam hemma, så om någon känner för att göra mig sällskap slå mig en pling!

Någon gång om året står jag där.
Försöker att förstå vad det är jag vill.
Försöker att välja det som är bäst för mig själv.
Ändå tycks jag alltid välja fel, hur jag än gör.
Jag har prövat olika vägar, men ingen tycks ta mig till mitt mål.

Idag var jag på informationsmöte för Kenyaresan. Jag, syster och moder åkte in. Vi hade svårt att hitta hem till familjen Richter (där mötet hölls), men tillslut kom vi dit! De hade ett jättestort hus på djurgården, så man kände ju att man inte riktigt tillhör samma samhällsklass som dem. Något jag även tyckte var roligt var att de precis som Richie Rich (om ni nu vet om den filmen) hade en liten dollar-hund (nej, han hette inte dollar eller hade dollarmärken på sig, men var ganska lik).
   Hursomhelst var det i alla fall trevligt folk! Endast två fler elever som båda skulle gå naturvetenskap (precis som mig) kom, men det var i alla fall roligt att se hurdan de var (även de tillhör en annan samhällsklass, men de verkar vara trevliga).

Idag fick jag även tillbaka min dator och kamera. Snacka om att jag var överlycklig när jag fick veta (var rädd att jag inte skulle hinna få dem innan jag åker till Kenya). Efter det träffade jag sedan Raqqi igen, vilket var oerhört trevligt och efterlängtat!