Jag håller på att börja gråta hela tiden. Nej, jag orkar inte det här! Jag vill ha dig här... Liksom, när jag åkte där på morgonen och såg olyckeskylten var det liksom inget mer med det, men nu, nu när jag vet att det var du! Tänk om, jag vet att man inte bör tänka så, men tänk om jag åkt tidigare på morgonen. Tänk om jag fått se dig vid olycksplatsen! Det är sådana tankar som gör mig gråtfärdig: tanken på att se dig skadad!

Skräm mig aldrig igen, jag tål inte sådant här!