Chilling

Jag blev ombedd att slänga in ett inlägg, så här kommer ett. Inte långt eller ens särskilt innehållsrikt, men i alla fall något. Kenya är fortfarande underbart, och nu mer än någonsin känner jag hur mycket jag skulle vilja stanna ytterligare ett år. Då utanför boardingen, så att man inte skulle vara lika bunden till alla dessa regler, delandes en lägenhet med någon. Så är någon sugen säg bara till!

Hur som helst har det inte hänt särskilt mycket på sistone. Mest festande på helger och serie-kollande på vardagarna. Och just det, i onsdags far det iväg till Mt. Kenya, vilket man skulle kunna tro är händelserikt, men då jag, bland några andra, valde att stanna vid foten, var det inte mycket mer än bussåkande, matätande samt väldigt mycket prat och skratt. Väldigt skön och avkopplande veckoslut, och bäst av allt: ingen skola! Hoppas ni har det underbart och tveka inte att skicka brev. Känns lite tomt när alla andra får brev var och varannan vecka, medan mitt fack återstår tomt. Adressen är:

Simone Berg Swedish School
P.O.Box 21324
00505 Nairobi, KENYA

Nu väntar jag mig att facket fylls dagligen (eller i alla fall ibland) av fina brev från er!

Girls just wanna have fun

Spanskalektion. Otaggad! Skulle hoppat av kursen om jag bara inte hade tagit mig igenom en hel termin redan, jag önskar att jag hade valt att göra det förut, men visst lät man sig övertalas att stanna. Liksom pinas två gånger i veckan. Just nu är det meningen att jag ska plugga, vi fick sätta oss var vi ville. Jag valde att sätta mig här, och såklart gör jag inte vad jag borde. Tänkte att jag ska läsa lite nu istället.

I Lördags var i princip resterande på boardingen uppe på Mt. Longonot. Förmiddagen spenderades med att leta jobb och sedan kolla på Bones med Rebecca. Eftermiddagen spenderades med en tripp till Yaya med Klara för att leta böcker. Jag fann en bok av Meg Calbot, något barsnlig antar jag, men förhoppningsvis bra nog att läsa utan att behöva anstränga sig för mycket. På kvällen gick vi sedan ut och hamnade på en klubb och firade någons födelsedag. Vi avslutade med att sjunga kareoke. Det var jag, Jackie, Rebecca och Jenny A; och vi sjöng en väldigt alternativ version av "Girls Just Wanna Have Fun". Inte alls vad man väntat sig, men vi lär ändå aldrig mer se någon av människorna vi träffade där i alla fall.

Kenya is what to blame!

Skolan har dragit igång på riktigt igen. Har vi verkligen haft lov? Känns så avlägset, som om det aldrig fanns där. Hur som helst är det nationellt prov i matte imorgon. Känns inte som att det kommer gå så bra, men vi får väl hoppas. Det är vad jag tänkte göra i alla fall! Innan det ska vi kolla på solförmörkelsen. Total solförmörkelse kommer det att bli här i Nairobi, vilket kommer vara en häftig upplevelse att se!

I övrigt har mestadels av veckan spenderats med Rebecca. Vi har skiftat mellan pluggandet och Bones-kollande. Mer Bones förstås, eftersom det är så mycket roligare. Idag blir det nog tvärtom! Dessutom har jag varit hos doktorn och fått antibiotika utskrivet. Något som skrivs ut vad felet än är här i Kenya känns det som. Jag förstår nu hur antibiotika-resistans kom till, vi har Kenya att skylla! Fast eftersom det var bakteriell gastroenterit var jag tvungen att äta antibiotika och kommer göra det i 5 dagar. Nåja, kanske kan öka i vikt igen, vilket känns nödvändigt då jag räknade ut att jag tappat 5 kg det senaste året. Inte bra!

Nej, nu blir det tillbaks till svenska-pluggandet. Språkhistoria står på schemat och arbetsmaterial till en fjärdeklass måste vara klart till på torsdag! Hur gör man något man själv tycker är otroligt tråkigt, roligt? Svår uppgift måste jag säga.

Nostalgia

Jag läste nyss Lilles blogg och liksom fylldes med nostalgi och saknad. Det är helt ofattbart hur mycket jag börjat sakna människor just nu, antagligen i samband med högtiden som nyss passerat. Bilden av ett snötäckt Stockholm är för mig så långt borta. Tänk er att den vardag ni idag lever är helt annorlunda från den jag lever i.



Julen tillbringades i Tanzania med moder och syster. Det var roligt att se dem igen, men liksom konstigt på samma sätt. Här har jag levt mitt nya liv och sedan helt plötsligt kommer delar av det gamla ned och påminner mig om det som varit - På gott och ont! Jag tänker inte gå in så mycket på hur lovet spenderades, eftersom det inte var vad som var meningen med detta inlägg. Tanken var att få skriva av sig lite och få påminna er hemma i Sverige att jag inte glömt bort er!

Nu börjar dagens första lektion. Skolan startade igår, och allvaret är igång igen. Förutom det nationella prov i matte som ligger framför mig känns det väl inte så mycket. På ett sätt, även fast jag inte kommer säga detta sedan, känns det skönt att komma in i lite rutiner igen. Förhoppningsvis blir jag även bättre på att blogga igen, men det återstår att se.


RSS 2.0