No brain, no gain

Ända sedan jag var liten har jag haft problem med magen. Jag har ständigt gjort pricktest, för att försöka finna svar på problemet, men varenda pricktest har varit negativt. Jag är inte allergisk mot något. Utredningen lades ner, jag hade helt enkelt bara en överkänslig mage. Sen i mellanstadiet, kom ryggproblemen. Jag gick till sjukgymnaster, undersökte och även där lades vidare undersökningar ner. Visserligen gjordes en röntgen, som var negativ, och efter det bestämdes att jag helt enkelt vuxit så snabbt att mina ryggmuskler inte hann med. Några år senare, började jag gå till sjukgymnasten igen, då hade jag fått ett snett bäcken. Inget mer med det, det var bara att fortsätta träna. I åttan fick jag magkatarr, vilket är väldigt ovanligt i den åldern. Det börjades spekuleras i om jag var stressad, vilket jag inte var. Eller jag kände mig inte stressad i alla fall. Länge kände jag att mitt bäcken kommit på snedd igen, utan att jag gjorde något åt det. Jag kände ingen lust att gå till sjukgymnast igen, och ändå bara få höra samma sak igen: att det inte finns några problem, och att det enda jag kan göra är träna. Jag visste att det var något mer än så. När jag sedan i nian praoade på Salems vårdcentral, och var hos sjukgymnasten Eva Bielke, bad jag dock henne ta en titt på mitt bäcken, och helt rätt, det var snett. Eftersom det varit snett antagligen i flera år, tog det ett par sessioner innan det var rakt igen. När bäckenet sedan var på plats, upptäckte hon att jag hade en diskförskjutning, vilket alla sjukgymnaster jag varit hos innan missat. Vi började jobba på att få tillbaka disken på sin plats. Under nian gjorde ryggen mer ont än tidigare. Antagligen eftersom den ändå vant in sig lite med det sneda bäckenet, och diskförskjutningen. Sista terminen i nionde klass avstod jag från gymnastiken i skolan, och slutade rida. Det spelar ingen roll om jag så har cancer, sklerodermi eller vilken kronisk sjukdom som helst, jag vill bara ha en diagnos. Jag tror inte att det bara är en slump att jag har dessa symptom, och att de är helt oberoende av varandra. Jag tror allting hör samman.


Jag mår ganska så bra idag! Bakade paj, eftersom morsan var tvungen att ta fram en påse med svarta vinbär och lägga på sitt ben, då hon klantigt nog snubblade när hon var ute med hunden. Det var en stor påse, så det blev en stor paj! Efter det lagade jag mat åt mig själv. Liksom, det har ju blivit att man gjort snabbmat nu under lovet, men jag bestämde mig för att göra riktig mat. Det blev taco-lasagne. Fick ta moppen ner för att köpa taco-chips, fast det kändes lite konstigt att göra en måltid bara åt sig själv. Jag har hittat ett program, som jag finner ytterst intressant! Okänd Diagnos (tv4 fakta). Det handlar, som ni kanske förstår, om människor som fått en rad olika symptom, och som läkare inte lyckats hitta en diagnos till. Eller ja, så småningom gör de det. Det har fått mig ganska säker på att jag har någon sjukdom (ja, jag känner mig lite hypokondrisk), så jag kollade upp Bechterews sjukdom, som min faster skrivit upp att jag borde höra med min doktor om, eftersom det ligger i släkten och faktiskt är ärftligt. Det är visserligen en väldigt ovanlig sjukdom, men många symptom stämmer in.

Kommentarer
Postat av: Lille

Naa. Jag tycker så synd om dig! Det gör jag verkligen.

<3

2008-07-18 @ 21:04:16
URL: http://icemoore.blogg.se/
Postat av: Simone

Du är världsabäääst, Lille <3 Puss på dig!

2008-07-19 @ 04:24:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0