När jag vaknade i morse, värkte ryggen och magen krampade som bara den. Jag brukar trots allt kunna somna om efter ett tag, men det var outhärdligt. Jag mådde illa och förmådde inte äta något, utan allt jag fick i mig var en kopp med té! Jag tänkte att jag inte bör ta någon värktablett, eftersom jag skulle till min naprapat. Väl där jobbade vi på som vanligt, men fokuserade mest på ländryggen, eftersom det är där den värsta smärtan suttit på sistone. Det gör så ont att jag bara skriker inuti mig: Dö, din jävla misshandlare! Fast när han frågar om det går bra, svarar jag bara "jo" lite lätt.. Ju mer man klämmer, desto bättre ska de bli, så det är bara för mig att härda! Min naprapat tycker jag ska träffa en KBT- kognitiv betéende terapeut, vilket jag ställer mig lite frågandes till. Antagligen för att jag fortfarande inte riktigt lyckats ta reda på, hur det fungerar, men jag ska läsa på lite noggrannare snart! Sen ska jag försöka få en remiss av läkaren, eftersom det blir alldeles för dyrt annars.

Jag kommer hem, sätter motvilligt på lite makaroner som jag tvingar i mig, och tar tempen. Feber, igen! 38.4, vilket är mycket för mig, eftersom jag normalt har en väldigt låg kroppstemperatur. När ska allt detta ta slut? Jo, jag blir påverkad av all värk och smärta...