Klockan tickar, tickar, tickar. Hjärtat bultar, ögonen vandrar.
Jag ser, rör, känner. Andas tungt, gråter tyst .
Det är inte över ännu, det är fortfarande lång tid kvar.
Låten, musiken, allt ljud!
Det jag inte hör..

---

Jag vet inte vart jag vill komma, jag vet inte vad jag vill. Måste man verkligen veta det? Jag fullständigt hatar när någon frågar vad man tänker bli efter gymnasiet. Visst, jag har mina aningar, och kanske känner för något just nu, men man har ändå tre år på sig innan gymnasiet är slut, och ganska mycket tid till att reflektera över vart man vill komma. Just nu vill jag bara leva livet så gott det går, och försöka finnas. För mig själv i första hand, men även för andra.  Förresten tänker jag inte ge be om ursäkt för att mitt liv och min blogg inte skulle vara tillräckligt intressant att läsa om. Jag har förstått att det handlar om hur man lägger upp det, och inte vad som egentligen händer.  Dessutom var ju meningen med min blogg egentligen mest för mig själv, för att jag ska lära mig formulera mina känslor och se klart på mitt liv. Tommie är en bra människa, det är han verkligen!



Nej, nu känner jag ingen inspiration till att skriva mer. Dessutom bör jag sova!