Jag kan ha de här små samtalen i mig själv när jag sitter och formulerar mina egna tankar så att de ska låta bra. Antingen beskriver jag för mig själv hur saker och ting ligger till eller så planerar jag hur jag ska spendera morgondagen, vilka jag ska prata med och vad som ska sägas. Jag får alltid det svar jag vill i mina hjärn-samtal, medan det inte alltid blir så i verkligheten. Fast livet vore ändå inte roligt utan överraskningar!

Jag saknar att kunna leva i nuet. Jag är inte en planerar-typ. Man tänker för mycket över vad som kommer hända och när man ska ha tid med saker och ting. När man lever i nuet tar man det bara som det kommer och får handskas med det då. Uppenbarligen fungerade det för mig. Fast jag antar att man inte kan vara sådan i Tullinge Gymnasium.

Förövrigt saknar jag Petter, och förstår inte hur jag ska klara mig i över 2 veckor till. Det är i och för sig nyttigt att vara ifrån varandra också, men varför så lång tid? Jaja, nog överlever jag, fast i nuläget ska jag i alla fall sova!