Nu är det endast 10 dagar kvar innan jag reser till Kenya. Hela veckan har jag planerat in möten med människor, medan hela nästa vecka ser öppen ut. Än så länge i alla fall!

Idag har jag träffat Kristine, som är en tjej från Älvsjö. Hon kommer också studera sitt andra skolår på Svenska Skolan i Nairobi, i samma klass som mig. Vi kommer att ta samma plan ned den 22 augusti kl. 15.00.
   Kristine kom hem till mig runt halv två. Jag var som vanligt ute i sista minuten och joggade ut så fort jag hörde bussen komma, precis lagom tills att Kristine klev av bussen (ja, det är extremt kort väg till busshållsplatsen från mitt hus för de som inte vet). Vi fikade lite kladdkaka och kaffe samt pratade och undrade saker. Det blev en hel del om ämnet "Hur tror du att det kommer att vara?". Ett väldigt roligt och peppande möte!
   Jag tror vi kommer att få det underbart, och nu vet jag i alla fall att det finns minst en person som går att umgås med, även fast jag är helt säker på att det finns många fler. De jag haft kontakt med på facebook verkar vara väldigt trevliga, så vi blir förhoppningsvis ett superbra gäng!

Innan jag träffade Kristine var jag dock på Bredängs vaccinationscentral och tog två sprutor till. Den allra sista sprutan inför resan kommer jag att ta på måndag (hon ville inte ta för många samtidigt). Jag kommer alltså vid avresa ha fullt skydd mot Gula Febern, Tyfoid (bakteriesjukdom orsakad av Salmonella Typhi) , Menigit (hjärnhinneinflammation) och Hepatit A. Dessutom kommer jag att dricka min andra dos Dukoral om ungefär en vecka, och får även fullt skydd mot Kolera.
   Hepatit B har jag visserligen skydd mot, men jag måste ta sista sprutan nere i Kenya ungefär 5 månader från idag.

Dukoralen, som jag fått höra ska vara så äcklig var inte alls särskilt farlig. Om inte annat luktade den himmelskt gott  - Hallon!
   Visst hade den även en hallonsmak, men den var lite småblandad med bikarbonatet och vaccinet, så smaken var väl ungefär som Samarin (fast utan den smöriga konsistensen och istället med hallonsmak - enligt mig godare).  Nej, det jobbiga var nog att fasta. Man skulle inte ens få dricka vatten, men jag härdade min törst. Kom dock på mig själv flera gånger med att vilja ta mig ett glas kall dricka.
   Nu låter det visserligen som jag var tvungen att fasta hela dagen, men det rörde sig bara om två timmar. Men visst blir man väl ändå mer sugen på att ta sig en matbit eller dricka ett glas dricka när man är tvungen att fasta? Speciellt när man vet att klubban man fått vid vaccinationen väntar på en (på tal om det glömdes den bort och väntar än, så den får glädja mina smaklökar imorgon).

Nu har jag än en gång lyckas hålla mig vaken längre än vad jag borde. Även fast jag bestämt sade till mig själv "Ikväll ska du inte lägga dig alltför sent".
   Ändock sitter jag här - fast i bloggläsande (http://salomonikenya.blogspot.com/)  och nu även eget skrivande! I kenya planerar jag dock terapi mot elektronikens under. Man kan inte slösa på energin såsom man gör här i Sverige, och om man har alltför mycket igång blir det strömavbrott. Det bästa vore kanske att lämna datorn hemma, men nej den är nog väldigt bra att ha - om inte för skolpluggandet i alla fall för att hålla sig själv och andra uppdaterade!