Igår träffade jag, för sista gången innan min avresa, Raquel. Det blev inget vidare långt möte, eftersom jag sedan åkte till Salem för att säga "hejdå tills vidare" till körmedlemmarna. Samtidigt passade Kerstin på att ha lite "kör-demokrati" där det kommande årets planer bestämdes. Såklart var det mycket roligt på schemat såsom medverkan på konserten Tommie, Irma och Magnus kommer ha inom en snar framtid i Salems församling, julfirande och såklart körresan, som denna gång ska försöka tas till London. Mitt förslag om att de skulle åka till Kenya var inte så uppskattad, eftersom budgeten inte riktigt skulle räcka särskilt långt.

Även fast jag är helt säker på att jag kommer att ha ett underbar år i Kenya med extremt mycket upplevelser börjar jag nu inse att jag kommer att missa mycket som händer här hemma. Ett år är ändå en ganska lång tid då mycket hinner hända.



Som avskedspresent fick jag ett block och en penna och som tack för att jag hjälp till på diskantkörslägret fick jag ett biopresentkort laddat med 300 kr.

---

Jag sitter på pendeltåget
Om 3 dagar kommer jag vara i ett annat land,
ett land där det inte finns några pendeltåg
Jag kommer få uppleva ett land med helt annorlunda kultur
Där man måste vara extra varsam med energin man förbrukar,
eftersom det annars kan leda till strömavbrott

Ingen runt omkring mig vet om vilken resa jag snart ska göra
Ingen runt omkring mig vet om att jag nu tar in bilder av min omgivning,
som jag sedan kan plocka fram under det kommande året
För att minnas Sverige

Imorse åkte jag återigen till Salem för att träffa Mian. Det var renovering i Softrummet, även fast jag inte var särskilt delaktig. Hur som helst var det i alla fall roligt att vara där ett slag, även fast det blev ganska kortvarigt.

Jag åkte hem en snabb sväng för att sedan åka och hälsa på broder samt barnen. Det blev lite lek i lekparken, där jag för övrigt stötte på Rönninge skolas föredetta biträdande rektor samt friendsansvarige Ann-Britt Jonsson. Jag kan väl säga att hon var en av de sista personerna jag förväntade mig att stöta på där, så det blev lite av en rolig överraskning med kort kallprat innan vi återgick till att leka med våra respektive småsläktingar.

     

Efter ett tag kom syster till parken och lite senare mötte vi upp Pillan. På kvällen blev det till att äta mat och sedan spela Alias. Jag måste säga att jag hade glömt bort hur irriterande min broder verkligen kan vara, och har nu bestämt mig för att detta var sista gången jag spelade spel med honom.