Tack. Det känns så uttjatat, men jag menar det verkligen! För omtanken fick mig verkligen på bättre humör. Jag har människor i min närvaro som bryr sig, men när någon man inte känner särskilt bra bryr sig betyder det så mycket mer. Visar inte det hur mycket Sverige lever i sin egen "Jag-värld"? Man kan bry sig om sig själv och sina närmsta, men sedan får det vara. Det är för jobbigt att älska, men det är vad vi behöver. Sedan finns de dem som kan visa omtanke även till andra. Tack, det ger mig vilja!