Så hade vi fysikprov dagen innan lovet. Och ingen hade fattat något om vad vi höll på med i Fysiken, men vi skulle tydligen ha prov ändå. Under provtiden satt alla och stirrade på varann med blicken ”Det här går inte”. Vet inte hur många suckar jag hörde under den timmen.
Simone var först ut. När jag suttit en kvart extra och kände att jag gav upp så lämnade jag in mitt prov och gick ut. Ute på grusplanen kommer Simone springande mot mig i solljuset, skriker ”LIIINAAA”, snubblar på en sten och faller pladask. Jag sympati-ramlar ner på gruset och vi ligger där och bara känner fan vad dåligt det gick. Men nu är det lov. Lov!

Detta var Linas blogginlägg idag, så kika in på http://annaochlina.webblogg.se/!