Jag läste nyss Lilles blogg och liksom fylldes med nostalgi och saknad. Det är helt ofattbart hur mycket jag börjat sakna människor just nu, antagligen i samband med högtiden som nyss passerat. Bilden av ett snötäckt Stockholm är för mig så långt borta. Tänk er att den vardag ni idag lever är helt annorlunda från den jag lever i.



Julen tillbringades i Tanzania med moder och syster. Det var roligt att se dem igen, men liksom konstigt på samma sätt. Här har jag levt mitt nya liv och sedan helt plötsligt kommer delar av det gamla ned och påminner mig om det som varit - På gott och ont! Jag tänker inte gå in så mycket på hur lovet spenderades, eftersom det inte var vad som var meningen med detta inlägg. Tanken var att få skriva av sig lite och få påminna er hemma i Sverige att jag inte glömt bort er!

Nu börjar dagens första lektion. Skolan startade igår, och allvaret är igång igen. Förutom det nationella prov i matte som ligger framför mig känns det väl inte så mycket. På ett sätt, även fast jag inte kommer säga detta sedan, känns det skönt att komma in i lite rutiner igen. Förhoppningsvis blir jag även bättre på att blogga igen, men det återstår att se.