Om det varit ett konstigt veckoslut - både roligt och mindre roligt, men definitivt konstigt! Allting kan vi säga började under idrottslektionen i torsdags. Vi spelade spökboll och klumpig som jag är råkar jag gå rakt in i en stolpe, något jag inte skulle rekommendera. I alla fall ledde det till en stor bula och jobbig huvudvärk. Hur som, det går över tänkte jag och vi bakade våfflor dagen till ära (för att det var våffeldag vill säga, inte för att jag var klumpig). Sedan blev det matteplugg, vilket inte alls gick särskilt bra (jag tror alla som försökt plugga med jobbig huvudvärk förstår varför), så det togs huvudvärkstabletter istället och bar av till sängs.

Dagen efter, nu fredag alltså, återstod huvudvärken och jag svängde förbi sjuksyster våran för att få lindrande piller. Hon undrade vad det var som skapade huvudvärken och jag förklarade. En panodil ficks och rådet om att ta det lugnt med alkohol för att jag säkert har fått en lätt hjärnskakning. Till en början var jag lite skeptisk till det, men eftersom det snarare blev värre under dagen, trots huvudvärkstabletterna, så har jag kommit fram till att så måste det vara! Fast skoldagen fortsatte trots allt och avslutades med matteprov. Kändes ganska lätt, men jag hade lite svårt för att koncentrera mig, så det lär vara en del slarvfel. Förhoppningsvis blir det bra betyg i alla fall!

Efter skolans slut bar det direkt av till Frö och vidare till familjen Davey för att rida ut. Det var jag, Frö, två av Frös kompisar och två stycken som arbetar i stallet som red ut. Det var verkligen jätteroligt och mysigt. Lite annorlunda att få rida dessa hästar jämfört med dem på Karen. Känns så mycket bättre när de är välgödda och inte är stela som krattor. I alla fall blev det ganska sent, så jag kom inte hem förrän runt halv nio, nu med ännu mer dunkande huvud. Ändock hade jag bestämt mig för att gå ut på kvällen och så blev det. Tog det lugnt dock, satt mest och pratade, men jag kan säga att natten var hemsk. Om jag mådde dåligt! Fast jag får väl skylla mig själv antar jag.



Idag fortfarande dunkande huvud och väldigt matt, men eftersom strutsridning stod på schemat satte jag mig på skolbussen för att få uppleva denna "once in a lifetime-experience". Vi sitter ju mest på buss i alla fall, tänkte jag, men då glömde jag bort vad för vägar det finns här i kenya. Det är ju inte direkt fint asfalterade vägar, utan väldigt mycket gropiga vägar. Jag tror jag skakade i lite mer huvudskakning under den sammanlagt fyra timmars tur det krävde. Fast visst var det spännande att få rida struts! Väldigt nervöst till en början, men så annorlunda från att rida ponny var det inte. Tänk dig att rida barbacka på en väldigt liten, spinkig ponny, så har du ungefär hur det känns att rida struts. Nej, nu ska jag nog få rebecca o ta en regnsdusch med mig och sedan ska det bära av till sängs.


(bild av Katarina Strömbäck)