Föregående vecka har vi haft fältstudievecka, vilket innebär att vi inte haft någon direkt skola. Vi började veckan med att göra ett besök i en massaiby, belägen i Enkokidongo. Vi som åkte var alla NV-elever på skolan, resterande var indelade i två grupper och gjorde båda respektive besök på andra ställen.

DAG 1 och 2
Besöket i massaibyn var verkligen underbart, men väldigt utmattande. Efter över tre timmars lång resa var vi framme och blev genast välkomnade av massaierna. Detta välkomnade bestod av sång och dans och var en intressant syn. De är verkligen fint klädda med sina särskilda massaikläder och smycken. Dock var vi trötta och blev väldigt glada över att sedan få maten serverad. Det var ingenting speciellt till lunch, utan endast baguetter med pålägg som var medtaget från skolan.

Näst på schemat stod ett kort besök till massaibyn i närheten. Där vi tidigare befann oss var det svenska projektarbetare som bodde, men nu blev vi medtagna till riktiga massai- boenden. Vi fick en kort rundtur inne i hyddorna, som var små och inte gick att stå upprätt i. På ena sidan fanns mannens säng och på den andra fruns. Det var inte alls mycket plats däremellan, utan endast runt en meter. Mannens säng var dubbelt så stor som kvinnans, vilket vi senare fick reda på berodde på att barnen ibland brukade sova där, och inte som vi trodde könsdiskrimineringen. Vi fick berättat för oss att hyddan byggdes av kvinnorna, och om man var riktigt effektiv kunde den bli klar på en vecka. Normal byggtid låg däremot runt en till tre veckor.

Efteråt gick vi tillbaka och slaktade tillsammans en get. En av våra egna elever var den som skar halsen av geten, men personligen stod jag bakom ett träd utan att kolla. Vegetarian som jag är kände jag att slaktning av get inte är någonting för mig och drog mig därför strax tillbaka till tältet med mina tältkamrater, medan de andra flådde geten och gick igenom dess anatomi.
   Från tältet fick vi sedan första parkett när man körde pinnkastning. Att kasta pinne tyder för en massai på att man är en stark man, eftersom man kastar denna för att slå ett djur medvetslöst.

På kvällen väntade riktig massai-mat, för de andra serverades bland annat den slaktade geten, men det fanns även potatis, bönor och chapati, ett oerhört gott bröd!

Dagen därpå var det uppstigning vid klockan sex. Efter det att frukost serverats begav oss iväg för att bestiga ett berg. Vi började på 1250 meters höjd och slutade på ca 1800 meters höjd. Vi hade tur med vädret eftersom det inte var särskilt soligt, ändock var det väldigt utmattande. Väl på toppen lade jag mig ned på en sten och slumrade till, innan vi sedan serverades chai (kiswahili för te). Sedan var det bara att bege sig ned igen, packa ihop saker, köpa smycken hos massaikvinnorna, äta och sätta sig i bussen som skulle ta oss tillbaka till svenska skolan igen.

DAG 3
Under tredje dagen gjorde vi ett besök på en te- farm, något jag måste säga slog besöket i massaibyn. Vi blev välkomnade av Fiona och Marcus Vernon, vita kenyaner. Vad ni kanske inte visste är att här i Kenya finns ett stort nätverk med vita kenyaner, och de var några av dem. De var fjärde generationen som bodde i huset intill te- plantorna. Det var Fionas farfar som år 1910 kommit dit och startat farmen.

Idag är det en oerhört viktigt plantage för familjen och även för landet, eftersom te står för ca 95 % av Kenyas export.

Vi fick en rundtur i trädgården och fick sedan slå oss ned i deras hus där vi fick information om huruvida farmen kom till samt hur te görs. Detta samtidigt som vi fick smaka på deras te, som verkligen var gott!
   Självklart fick vi efter detta besöka plantaget, som sträckte sig så långt ögat nådde. Det man möttes av var minst lika fint som de bilder som finns på baksidan av liptons te. En verkligt underbar syn. Vi fick även testa på att plocka te och bära de korgar som man samlar teet i och kunde rymma 15 kg.
   Plantaget sköts inte med maskiner, utan det är handplockning som gäller. Detta ger inte bara bra med jobb, som är en nödvändighet för Kenya, utan ökar även kvalitén hos teet.

Som avslutning på dagen bjöds vi på hemmagjord glass och juice samt köpte deras te. 250 g te kostade 100 KSH, vilket innebär ca 10 SEK och 100 g te kostade 50 KSH, vilket är ca 5 SEK.

DAG 4
Under den fjärde dagen åkte vår grupp, tillsammans med en annan grupp till Gethahuru Rehabilitation Center, där före detta kriminella gatubarn eller barn som behöver skydd och vård från t.ex. sina föräldrar, andra som lever på gatan eller droger, hamnar. Detta efter att de blivit omhändertagna av polisen och satts i häkte.
   De får stanna på centrat under 3 månader och skickas därefter vidare till en Rehabilitation School, där de sedan befinner sig 3 år, för att sedan skyfflas ut i samhället igen.

Hur som helst började det med att vi fick lite information samt en kort rundtur, innan vi sedan satte igång en stor fotbollsmatch mellan barnen på centrat och oss svenskar. Jag var inte med och spelade denna gång utan tog kort, pratade och spelade lite volleyboll med andra som inte heller var med. Det är otroligt roligt att se hur fascinerade barnen blir av att få vara med på kort och själva få ta några, men blir väldigt uttröttande i längden, vilket slutade med ursäkten om att batterierna är slut.

När matchen var över fick vi smaka på den mat som serverades barnen på centrat – någon blandning av bönor, majs, potatis och lök. Det var inte alls lyxigt, men var ganska gott ändå. Efter måltiden gav vi sedan barnen varsina tandborstar och tandkrämstub, för att sedan bege oss tillbaka till skolan igen. Vanlig skoldag väntade dagen därpå, som slut på veckan.

Försökte med ett blogginlägg häromdagen, men inte då! Internet fungerar inte så som internet fungerar i Sverige, och det är därför jag har segat med inlägg här. Eller ja, en av orsakerna. De andra två är brist på tid och ork!

Har mycket i skolan just nu, lite mer än vad jag egentligen orkar med. Fast visst gör det sitt att bo i Kenya, det blir så mycket bättre! Hur som helst var vi ned till Mombasa över höstlovet, dvs veckan innan svenskt höstlov. Det var verkligen underbart vackert och skönt med paus i vardagen. Lite tråkigt var att vi varje dag hade något inbokat, visserligen frivilligt, som gjorde att man inte riktigt hann med att "bara vara" (man vill ju inte missa något)!

Så mycket längre än så här blir det nog inte. Får se om ni kanske får något mer inom en snar framtid.
Kwaheri (hejdå)!

Under tisdagen var vi sedan på Nairobi National Museum med biologiklassen. Det var mysigt att bara struta runt därinne lite för sig själv lyssnande på Kent. En bra förmiddag helt enkelt!



Dessutom fick vi kolla på ormar, ödlor, sköldpaddor och krokodiler, vilket var väldigt intressant!

I måndags fyllde Nelli år. Min brorsdotter fyllde hela två år! Tänk så mycket av hennes uppväxt jag kommer missa. Ett helt år! När jag kommer hem är hon nästan tre. Nästan lika gammal som brorssonen Wille är nu.



Dessutom missar jag hela första året av Philip, systersonens, uppväxt. Det är verkligen tråkigt!

 

Jag har varit dålig på att uppdatera på sistone, men det har blivit mer i skolan nu. Därför får ni ursäkta, och förstå mig!

Nästa helg åker vi till Masai Mara, vilket är en väldigt stor safari! Jag har hört att denna ska vara väldigt speciell, så om ni inte fått uppdatering innan dess, får ni nog det med största sannolikhet efter nästa helg!

Idag var vi återigen ute. Denna gång på ett ställe som heter The Loft. Eftersom vi åker dit så tidigt jämfört med de andra (vi åker när folk kommer) så var det ganska dött, men vi är trots allt runt 50 svenskar på internatet, så vi hade det roligt i alla fall!

I fredags åkte vi klockan 09.00 på morgonen ut till börshen, ca 4 timmars färd från skolan och 40 minuter från Kenyas högsta berg, Mount Kenya. Vi bodde i tält med 3-4 tjejer eller 7 och 7 killar. Jag delade tält med Lina och Klara.
   När vi kommit fram blev vi mottagna av ägaren för Rift Camp Valley, en australiensare vid namn Nick. Han tog upp lite information och lämnade sedan över oss i händerna på en kenyansk guide som visade oss omkring området. På vår tur mötte vi kossor, getter, barn och arbetande kvinnor. Här är det nämligen kvinnorna som arbetar, medan männen sitter och latar sig.



På kvällen, efter att ha ätit middag satt vi framför brasan och sjöng samt lekte lekar.

På lördag förmiddag drog vi igång med teambuilding-aktiviteterna. Vi blev indelade i tre grupper och hade tre aktiviteter på schemat. Två under lördagen och den tredje under söndag förmiddag. Min grupp ”Team Simba”, började med ”Group dynamic”, vilket var en tävling med en rad olika lekar. Vi var ett bra lag som tog oss igenom alla lekar med glädje och vann, som det visade sig senare, tävlingen!

Efter lunchen tog vår grupp sig ut på vår andra aktivitet, vilket var vandring i bushen. Vi såg elefantbajs (tyvärr såg vi aldrig själva elefanterna), medicinska växter och fick även prova på att skjuta pilbåge (något jag inte alls var särskilt bra på, men roligt var det i alla fall).
   På kvällen var det återigen brasmys, men denna gång var alla rejält mycket tröttare!

På söndag bar det sedan av till den tredje, och mest upplevelserika aktiviteten. Vi åkte till ett barnhem där vi fick leka och ha det roligt med kenyanska barn. Man fick sig verkligen ett slag i magen när man såg hur de levde, och att de fortfarande kunde hålla humöret uppe.
   Vi fick även måla deras dörrar, för att göra deras hem lite finare. Även fast jag personligen skulle velat göra ett bättre jobb.

Vi åt sedan lunch samt plockade skräp. Därefter åkte vi hem till internatet igen.

3/9 2009

Imorse när jag vaknade stod det ett glas juice och en banan utanför min dörr. Tack så mycket Kicki, det värmde verkligen!
   Idag fyllde jag år, men det kändes inte alls särskilt mycket. Man blev inte väckt på morgonen med födelsedagslåtar och firande från mamma och syster. Det blev ingen frukost och bakelse på sängen som vanligt. Inget av de här förberedande sakerna inträffade, eftersom det inte blev en sådan stor sak.



På eftermiddagen åkte vi, för första gången för mig, till Yaya shoppingcenter. Det blev tyvärr en väldigt kort tur, med inhandling av godis, chips och ett par strumpor. Alla rena strumpor är slut och min tvättid imorgon går bort på grund av att vi åker bort på teambuilding. Som tur var kom jag (genom hjälp av Stefano) på att jag faktiskt kan använda mina ridstrumpor, så jag slapp handtvätta ikväll.

Efter middagen blev jag firad med sång, hatt, födelsedagstuta och bakelse av finfinaste gänget. Kicki, Lovisa, Anja, Jenny och Louise var de som låg bakom, men även Klara och Fredrika stämde in i sången. På samma gång var det en avskedsfest för Louise, som tyvärr åkte tillbaka till Sverige igen.
   Jag, André, Madde och Lovisa följde med till flygplatsen och vinkade av.  Det var verkligen tråkigt att vår enda örebroare åkte hem, hon kommer bli saknad!